Innan jag går in på detaljer om varför jag inte är sur eller arg, utan helt jävla vansinnig.. Så vill jag än en gång tacka min underbara svägerska Rosanna, som gjort min totalt helt jävla underbara header.. tack, tack, tack, TACK! Du är bäst.

Well de senaste dagarna har allt som inte får veta faktiskt hänt, min vackraste Natha har fått avliva sin söta råtta då den fått cancer och inre blödningar, även börjat prata med en vän som jag inte sett på ett riktigt bra tag. Mimsan, vi tappade av någon andledningen kontakten en taga, men har pratat ikapp nu igen och det är just allt detta som gjort mig så jäkla förbannad.. Att allt ont alltid ska drabba de bästa.

Det som egentligen känns värst är att jag känner mig så hemskt värdelös, då jag inte kan göra ett skit åt det hela.

Visst, det är illa att behöva ta farväl av ett djur, oavsett storlek eller hur länge det funnits i ens liv. Men det Mimsan råkat ut för är ju helt absurt, tänker inte skriva en hel roman av det hela för då kommer det bli än mer kaos, men att bli övergiven och lämnad i sticket då man väljer att räta ut sitt liv och välja en renare och sundare väg, trodde det var då man skulle höja den personen till skyarna, för all den styrkan och modet som krävs av en människa för att rensa ut på ett sådannt vis, men tydligen inte.. Uff jag blir så Förbannad och vansinnig vart är världen på väg egentligen? Det känns inte alls rättvist, men jag hoppas att ni vet att jag älskar er av hela mitt hjärta och att ni alltid har mig att vända er till oavsett tid och dag.

Til Next Time.Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth/ Sandra