Idag är dagen innan op. Idag ska jag ringa och få reda på vilken tid det blir imorgon. Jag hoppas det ligger på morgonen/ för middagen. Nerverna och nervösiteten är väl under kontroll än så länge.. Men när man väl vet så blir det väl värre..
Det blir en övre bukplastik denna gången.. Men det kommer gå bra, mest orolig för läkningen faktiskt..

Voffsen mina ska vara hos pia hon hämtar dem efter jobb.. Och ella tar pernilla och ser efter:) så det är skönt jobbigt att vara utan dem, men vet att de kommer ha det bra.

Annars är det väl inte så mkt.. 12-12-12 blev denna tös förlovad.. Ja, trots att jag alltid sagt aldrig. Antar att jag lärt mig att man aldrig ska säga på så vis, men det känns bra, inte speciellt annorlunda, vi är fortfarande oss själva och vi mår som bäst tsm.

Neä, här har ni lite bilder :) har en känsla av att dem uppskattas :))

Jobba igår, kul winnerbäck konsert i hbg på sofiero, dock tog kroppen en del stryk, känner mig som en pigg 90åring. Men shit happens right? Går över snart, kan vara få timmars sömn också som gör att man är öm och vek.

Dagen har vart sådär humöret är inte riktigt på topp, skolan börjar snart inte alls pepp, känns ju lagom stabilt. Men jag ska nog fixa det endån har ju vacker som ska gå med mig samma kurser så vi får hålla varandra om ryggen.

Senaste perioden har vart allt för jobbig, det tar på ens krafter. Ibland känns det som en dålig dröm och att jag bara vill vakna igen, men samtidigt inte för trots mitt mående så mår jag endån bättre än vad jag gjort på ett tag.

Men låt mig snälla hitta tbx till mig inom kort. Hmmn.. Gnäll och tråk inlägg men så får det bli ibland.. Ikväll ska vi iaf äta räk/kräft macka mumsigt!!

Använder mig av andras ord, men det skiter jag i för fyy fan.. nu är det fan nog.

Orden som gäller ikväll är. Jag är inte sur eller arg, jag är vansinnig.

Jag menar hur långt får man gå, lider du av någon slags förföljelsemani. Du verkar ju vara riktigt bakom flötet. Kom över det, inse att man inte behöver dig, att ens liv är fan så mkt bättre utan dig och dina falska ord. Ord som man en gång trodde på, men som du tydligen kastar vilt omkring dig för att få din vilja igenom.

Nu är det fan nog liksom, att du inte kan glömma och inse själv att du är en värdelös liten skit som inte har ett skit att erbjuda i alla fall inte hos oss, våran familj. Vi klarar oss bttre utan dig och dina falska historier, du snackar så mycket och tror att vi inte ska förstå att du ljuger. Fyy satan för dig. Försvinn ur vårt liv, vi behöver inte dig.

Nu har du fått det att koka över, jag tänker inte vara snäll längre, du bör passa dig riktigt noga nu, passa för vad du säger och gör, fall du kan ta konsekvenserna för dina val från och med nu. Gissa om jag ska jaga dig och förfölja dig om jag får höra en sak till som du utsatt min familj för. jag ser kanske inte mycket ut för världen i dina ögon, jag kanske ser liten och oskyldig ut, men hör dig för så lär du få höra annat, för denna gång gick du föööör långt din jävel!

Well, det kan man väll sammanfatta måendet i idag, jag såg fram emot att få ditt stöd idag Fh. Att kunna prata med dig idag och få ditt stöd då allt känts som skit idag. Men dök du upp? Nej! Svarade du när jag ringde? Nej!

Det kändes som ett stick i ryggen, visst vill jag komma igång med spelet du ska låna mig tills jag kan köpa mitt eget, men framförallt behövde jag dina ord, din axel och ditt stöd, jag förstår att du har en familj att se efter och att planer kan gå i stöpet men det minsta du kan göra är då att svara och säga det. Jag älskar dig Fh och du kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta, men idag blev jag verkligen besviken.

Annars har jätteprov i rättsknskap på torsdag om jag inte redan berättat det, känns stressigt och förvirrat alltihop, men ska nog gå bra.

Taggad inför lördag, allt är så gott som klart, ska bara inreda lokalen också.

Svenska arbetet verkar bli svårare än jag trott uff,, men jag ska fan ta och fixa det, om jag så ska behöva sitta flera dygn i streck.

Men nej, annars är det helt ok, förutom att min cykel nyckel fått ben och sprungit bort. Nu blir det wrestling för hela slanten HEJJJJJA RANDY, min egna lilla snygging. Grrr* mjau!

Til Next Time,Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth//Sandra

Well detta skulle egentligen ha skrivets igår, men jag orkade faktiskt inte eftersom jag kom hemrunt 05 imorse.

Så angående gårdagen. jag var i skolan som vanligt och mådde bra förutom det här att jag har en dålig period och kände mig tjockast, fulast och äckligast i världen. Kom hem diskade och var ute med vovvarna, sedan kände jag hur slöheten slog till och jag somnade på soffan, då jag vaknade hade jag lite ont i magen och tänkte att jag nog bara var lite hungrig, men i förbyggande syfte kastade jag även i mig 2 stycken 400mg Iprem, När Zeke kom hem hade jag lagat mat men magen hade fortfarande inte blivigt bättre, åt och sen gik det utför. Min mage värkte så jag varken visste ut eller in. Kunde inte stå upprätt, kunde inte ligga och kunde bara sitta om jag hade dragit upp knäna under hakan, efter tre timmar av smärtor i magen tog jag ännu en iprem och hoppades verkligen att den skulle verka, men förhoppningarna var förgäves då klockan slog 22.00 blev det för mycket och jag ringde mamma.

Som kom fortare än kvickt, vi kom in lagom till 22.30 hade talat om i receptionen hur det hela gått till och satt nu i väntrummet med mina smärtor och önskade att väntandet inte skulle ta allt för lång tid. Vid 00.30 kom jag in til sjuksköterskan som kollade på min mage och gav mig en liten coctail som han kallade det, som skulle bedöva min mage  då han misstänkte magkatarr (ja, det kan slå till som blixten från en klar himmel) Dessvärre hjälpte inte coctailen, så det blev att stanna kvar för att fåå träffa en kirurg då de misstänkte att det kunde ha samverkan med min magsäcksoperation, jag  skjutsades iväg till ett annat väntrum och ännu mer väntan var att se fram emot.

Jag tittade på klockan sista gången vid 02.30 sedan lyckades jag lägga mig ner i fosterställning då smärtan i magen var så man kunde vänja sig och jag somnade, Jag väktes av kirurgen 04.00-04.30, fick svara på en massa frågor men eftersom mina smärtor lagt sig då jag sovit och nu var avslappnad så kunde han inte riktigt sätta en diagnos på mig.

Men av det jag berättat och det som var kvar av smärtan så förklarade han det på så vis att eftersom de vart inne och "möblerat" om bland mina tarmar så lägger de sig aldrig riktigt rätt igen, ovanpå detta har jag då gått ner en del i vikt som gör att organ och sådant har mycket större plats i min kropp, vilket gör att det finns "fickor" i min kropp där tarmar och så kan trassla samman eller liknande.

Så i slutändan fick jag åka hem med mina smärtor, dock var de mycket mindre än då jag kom dit. Jag fick även strikta order om att skulle det  blev värre igen så skulle jag direkt in och då skulle de kolla vidare på det med en gång.

Väl hemma dunkade det på rätt bra, men tänkte att allt är värre när man är trött så drack ett glas cola och rökade en cigg, borstade tänderna.. hittade till sist en ställning som var behaglig att ligga i och somnade.

Idag har jag haft en förbannad tur och har vart helt okej igen, vilket är fruktansvärt skönt och jag hoppas för allt i världen att det inte ska komma tillbaka, för det var ingen skön känsla över huvudtaget och jag önskar inte ens min värsta fiende en sådan smärta.

( OBS! klockslagen kan ligga lite från och till, har inte riktigt koll )

Til Next Time,Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth//Sandra

Innan jag går in på detaljer om varför jag inte är sur eller arg, utan helt jävla vansinnig.. Så vill jag än en gång tacka min underbara svägerska Rosanna, som gjort min totalt helt jävla underbara header.. tack, tack, tack, TACK! Du är bäst.

Well de senaste dagarna har allt som inte får veta faktiskt hänt, min vackraste Natha har fått avliva sin söta råtta då den fått cancer och inre blödningar, även börjat prata med en vän som jag inte sett på ett riktigt bra tag. Mimsan, vi tappade av någon andledningen kontakten en taga, men har pratat ikapp nu igen och det är just allt detta som gjort mig så jäkla förbannad.. Att allt ont alltid ska drabba de bästa.

Det som egentligen känns värst är att jag känner mig så hemskt värdelös, då jag inte kan göra ett skit åt det hela.

Visst, det är illa att behöva ta farväl av ett djur, oavsett storlek eller hur länge det funnits i ens liv. Men det Mimsan råkat ut för är ju helt absurt, tänker inte skriva en hel roman av det hela för då kommer det bli än mer kaos, men att bli övergiven och lämnad i sticket då man väljer att räta ut sitt liv och välja en renare och sundare väg, trodde det var då man skulle höja den personen till skyarna, för all den styrkan och modet som krävs av en människa för att rensa ut på ett sådannt vis, men tydligen inte.. Uff jag blir så Förbannad och vansinnig vart är världen på väg egentligen? Det känns inte alls rättvist, men jag hoppas att ni vet att jag älskar er av hela mitt hjärta och att ni alltid har mig att vända er till oavsett tid och dag.

Til Next Time.Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth/ Sandra