Well, första snön har nu även fallit i lilla obetydliga Svedala, kul, eller inte! Eftersom det regnat som det gjort så innebär snön som kom idag bara massa jävla slask, uff. Skjut mig. Som rubriken säger är det nu den 18:e det vill säga 6 dagar kvar till julafton, har jag julstämmning i kroppen, Nej! Tyvärr inte. Men den kanske kommer.

3 dagar kvar i skolan stabilt, det är helt okej faktiskt, känner att denna terminen i slutändan gått väldigt bra faktiskt, slackade efter där en taga men tog igen det på ett mycket tjusigt vis, enligt mig själv i alla fall.

idag skall jag inta plats framför PS3:an och köra lite God Of War är det tänkt, hoppas på en liten social stund med pojken min då, han lär ju få hjälpa mig, jag är ju trots allt amatör spelnörd. Så lär säkerligen behöva hjälp. Sedan blir det lite svenska arbete, har egentligen hela lovet på mig med den uppgiften men tänkte fixa det innan onsdag så slipper man skolplugg under lovet, hade ju tänkt få pluggat körkort.

Men nu ska jag vara lite social, eller liknande muhahaha..

Til Next Time, Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth// Sandra

Kapten Röd Igår, Fruktansvärt Jävla Awesome.

Bättre Musik Får Man Får Man Fan Leta Efter.

Ikväll Bjuder Vi På 1.000.000 Nollor.

Klockan är närmare 02 och jag är trött, inte för att klockan är mycket, gick trots allt upp vid 15 vilket behövdes då jag sovit sjukligt dåligt i veckan på grund av allt som skullat fixas i skolan, men känns stabilt nu, har pyttelite kvar nu bara, skönt som fan. Jag känner mig inte heller trött i kropp eller huvud, det sitter liksom i själen.

Tänk att man vill så mycket att man tappar orken helt, jag är trött/ irriterad på allt/ alla. Det som känns värst är att jag kan inte förklara varför, man vill vara ifred, men ändå social. jag vill gråta men även skratta på samma gång, har ni kännt så någon gång? Kanske är jag hyfsat jävla trött på att uppskattninen är noll här hemma.

Det känns som om man tas för givet, de som finns här tas för givet, det som görs här tas för givet. Diskutionerna om det har vart många, men de verkar då inte gå in. Jag har börjat fundera över min situation är det såhär jag vill leva? Det känns pinsamt, generande och idiotiskt att svaret är, jag vet inte. Vad ska folket man umgås med tro, vad ska gubben min säga? Men jag kan ju inte direkt ljuga för mig själv. Det är ju så jag känner inombords.

Vad ska man göra åt saken? När man känner sig otroligt trött och det man säger går in i ett öra och ut genom det andra? Ska man verkligen behöva påminna och tjata på vuxna människor? Det verkar som så, annars hade det väl skett en ändring vid detta laget, åtminstonde är det vad jag vill tro, men vad vet jag.

Kanske är det hela bara julångesten, stress, bristande ekonomi, vädert, att de runtomkring inte mår bra och inte förstår deras eget bästa. Jag vet verkligen inte förvirringen är helt uppenbart total. Det värsta är väll dock att jag inte vill prata om det eller diskutera det, då det verkligen inte finns något att diskutera. Det är som det är, så våga inte ens skriva/ ställa frågan. Hur mår du egentligen? Vad tänker du på? FÖR JAG VET INTE!

Jag ställer nämligen mig själv frågorna X-antal gånger till mig själv per dag i mitt huvud, i speglen. men svaren infinner sig inte, det är tomt. Det är menningslöst att ens försöka finna dem just nu.

FUCK IT!

Til Next Time, Tell The Truth The Whole Truth And Nothing But The Truth// Sandra

Vi känner till din falskspel!!!

Använder mig av andras ord, men det skiter jag i för fyy fan.. nu är det fan nog.

Orden som gäller ikväll är. Jag är inte sur eller arg, jag är vansinnig.

Jag menar hur långt får man gå, lider du av någon slags förföljelsemani. Du verkar ju vara riktigt bakom flötet. Kom över det, inse att man inte behöver dig, att ens liv är fan så mkt bättre utan dig och dina falska ord. Ord som man en gång trodde på, men som du tydligen kastar vilt omkring dig för att få din vilja igenom.

Nu är det fan nog liksom, att du inte kan glömma och inse själv att du är en värdelös liten skit som inte har ett skit att erbjuda i alla fall inte hos oss, våran familj. Vi klarar oss bttre utan dig och dina falska historier, du snackar så mycket och tror att vi inte ska förstå att du ljuger. Fyy satan för dig. Försvinn ur vårt liv, vi behöver inte dig.

Nu har du fått det att koka över, jag tänker inte vara snäll längre, du bör passa dig riktigt noga nu, passa för vad du säger och gör, fall du kan ta konsekvenserna för dina val från och med nu. Gissa om jag ska jaga dig och förfölja dig om jag får höra en sak till som du utsatt min familj för. jag ser kanske inte mycket ut för världen i dina ögon, jag kanske ser liten och oskyldig ut, men hör dig för så lär du få höra annat, för denna gång gick du föööör långt din jävel!