Eftersom jag har lite psykologi imorgon tänkte jag lägga in en sanningens ord, men även en tankeställare till alla er negativa jävlar där ute.

I en diamantgruva ägnar sig gruvarbetare åt att avlägsna jord, sten och grus för att komma år några få, dyrbara diamanter. I vårt dagliga liv gör vi precis tvärtom! tag en vanlig dag: Du vaknar och kliver upp ur sängen utan att bryta benen. Du äter en god frukost springer sedan ikapp bussen och hinner med den. Dagen är full av små och stora diamanter.

En liten diamant kan vara känskan när du lägger upp fötterna på en pall en stund. En stor diamant kan vara att möta en vän oväntat. Dagen består till 99% av diamanter och vad är det första du säger när du kommer hem? T ex. "Usch, vilken jobbig dag jag haft. Min rygg är helt färdig. Måste du slänga jackan i hallen? Det finns en hängare!" Du letar reda på den lilla procent smuts, sten och jord du kan finna och håller fram den i ljuset. Du ägnar dig åt att klaga och slänger inte ens en blick på den prydiga lilla högen med diamanter. Det har du nämligen inte tid eller kraft eller lust till. Känner du igen dig än?

Vår vilja att alltid börja med dagens elände är förståelig. Det gäller att överbjuda varandra i missnöje, annars får vi ingen uppmärksamhet. Tänk dig att koma in i personalrummet en dag och säga:" Ture stod faktiskt på benan själv idag när jag hjälpte honom på toaletten." Vad blir dina arbetskamraters reaktion. Antagligen ingen alls. Eller än värre, ett surt:" Räkna inte med det varje gång. Igår höll jag på att knäcka ryggen. Det är ju inte klockt som man..."

Så försvann den möjligheten till lite uppmärksamhet. Arbetskamraten tog över föreställningen och får dessutom troligen medhåll och sympati. Så är det hemma också. När du kliver in hemma och hälsar med ett glatt: "Vilket härligt solsken vi fått", så kan du få svaret:" värst vad glad du är, jag har just öppnat telefonräkningen. Det hjälper inget solsken på".

Vi ska alltid försöka överbjuda varanda i missmod och håglöshet för att få en smula uppmärksamhet. Det är det vi vill ha, att få andras intresse för en stund. Det är också det vi alla behöver och förtjänar. Diamantgruvmetoden är enkel. Den Betyder att du alltid ska titta på diamanterna först innan du slänger dig över det negativa. Börja alltid med det posetiva! Se möjligheterna istället för begränsningar!!

 

Elin

15 februari 2012 17:49

Sant!

Snygg blogg förresten ;)

http://exist.bloggplatsen.se

sandra

17 februari 2012 19:01

Jo, jag tycker det, dagens individer/ samhälle är allt för negativa.
Tack så mycket =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjoo.. neä, ärligt.. orkar inte klydda med en ny blogg, design och allt som nu skall ordnas med. Jag har nog en del av mitt gamla jag kvar, här sitter jag kl är tio i två i skrivande stund och sömnen känns inte ens nära. ska upp 07:00, känns inte...

Hmm.. liet knallar vidare, jag är samma Sandra, men samtidigt inte.. så frågan ligger just nu i om man bara ska starta om på nytt i denna blogg eller göra en helt ny.. och faktiskt försöka hålla liv i den.. haha^^ livet kommer ivägen allt som oftast ...

Ja, nu är julen avklarad och det har vart toppen, massa skratt, god mat och underbara människor runtomkring mig. Kan verkligen inte klaga. Fått massa fina julisar och de man gett verkar lika nöjda över sina som jag är med mina, vilket är awesome. ...

Nu är man hemma igen efter op i ljungby. Jag mår bra är mest öm och slö. Vilket är skönt att jag slipper att ha ont. Ikväll kommer mina älskade voffs hem och min underbara gubbe går på sin semester idag så jag får hjälp och sällskap:) känns helt ok ...

Idag är dagen innan op. Idag ska jag ringa och få reda på vilken tid det blir imorgon. Jag hoppas det ligger på morgonen/ för middagen. Nerverna och nervösiteten är väl under kontroll än så länge.. Men när man väl vet så blir det väl värre.. Det bli...